X
Det är eskapismfredag. Väskan står packad innanför dörren. Stockholm. F12. Hög musik. Kitchiga klänningar. Ryssland & champagne. I kväll ska jag skaka av mig din röst. Du ska tystna, sitta stilla & för varje glas ska dina konturer grumlas. Väggarna som omslöt oss ska blekna ur mitt minne. För en enda natt ska du upphöra att blixtra inom mig. I natt spelar det ingen roll vilken färg månen hade eller vilka gator vi färdats längs. Du har inte lov att vandra genom mitt huvud. Jag har aldrig bett dig om det, men ändå låter jag dig göra det.. för på sätt och vis vill jag ju ha dig där. Mitt huvud skulle vara så tomt utan dig.
VENUS IN FURS
Det är måndag och jag begraver drömmarna i cava. Han kommer inte komma till min dörr våt av tårar och regn. Han är en blekt polaroid på min näthinna. Jag ser honom i folksamlingar. Det är en liten bit av honom i alla jag möter och hans hårsvall är överallt. Det är måndag och jag sitter uppkrupen i fönstret ut mot innergården. Regnet öser ner och jag minns gårdagen. Hon ringde mig med panik i rösten och ställde frågor om sitt liv med omöjliga svar. Sedan försvann hon ut i etern och jag ringde upp J. Han höll upp blå- och grönrutiga skjortor i kameran och frågade "Rött?", spillde veckans flyktiga romanser och sa "Hoppar du så hoppar jag". Jag hoppar inte, jag faller. Det är måndag och jag betraktar grannen två våningar snett under mig. Han lutar huvudet mot fönsterkarmen och tänder en cigarett. Det dröjer inte länge förrän han vänder blicken i den sentimentala jazzens riktning och hälsar. Jag tänder en Lucky Strike och höjer mitt glas till salut. Det är måndag och jag vältrar mig i minnenas ljuva sötma.
xXxxXxXXxxxXXXxxx
jag försökte förklara det. så jag bröt av en gren, drog bort bladen och lät allvaret sippra in mellan fingrarna. det hade precis regnat och jorden var underjordiskt svart och kletig under våra skor där vid stod mitt ute i ingenstans."jag vill visa dig tornet, murväggen, huset där jag bodde i min fantasi under flera månader" sa jag och ritade några bestämda linjer med grenens spets "se här, det silverglänsande havet och se där; vampyren, i honom har du en riktig vän."
om Lilla E
vi blåser förbi höga kusten i 140. när hon skriker skriker jag ännu högre och höjer musiken. vi låter vinden riva i oss med sin samlade brutalitet medan de norrländska nostalgifordonen blixtrar förbi oss i motsatt riktning. hon säger att hon ska visa mig vad en flygande omkörning egentligen innebär och skrattar, accelererar.
på radion spelar de johnossi's what's the point när hon gör den första tvärniten framför poliskontrollen. livet känns ironiskt när vi passerar med hjärtat i halsgropen, polisen blänger surt och låter mätinstrumentet sloka. hon är hysterisk nu. E4:an är INTE autobahn, E4:an är INTE autobahn, upprepar hon som ett tyst mantra och jag ser hur hennes knogar vitnar i greppet kring ratten.
vi passerar små vemodiga självmordssamhällen. alla ortnamn tycks börja eller sluta med utan, över eller ånger och på gårdarna står sköra veteranbilar parkerade. det är något dystert men samtidigt oerhört vackert över det hela säger jag när vi kör förbi infarten till Utansjö. lite som Sovjet. hon himlar med ögonen och säger att den enda anledningen till att jag säger så är för att vi är på genomresa. hade du bott där hade du inte gjort annat än att längta till Stockholm, London eller Paris! du vet att jag har rätt!
Lilla E är alltid brutalt ärlig.
(nästan)
när telefonen ringer för fjärde gången ber hon mig att vara knäpptyst och sänker musiken. hej, hur.. nej, jag har haft telefonen på ljudlöst.. jag är snart på flygplatsen... M ringde och bad mig att hämta... jag hade helt glömt bort att det var idag, men jag hör av mig när jag är i stan igen... kanske kring nio? jag vet inte, sent... det kan inte hjälpas. vi hörs.. ja, hej.
- har du inte berättat för henne? frågar jag när hon lagt på.
- nej, varför skulle jag göra det? det blir bara jobbigt.
- jag vet, men du kan ju inte vara ute på flygplatsen hur ofta som helst.
- nej, men mer än hälften av gångerna är det ju sant. det räcker att vi vet.
- när skulle du ha varit där?
- för tre timmar sedan...Om K
det finns ingenting jag kan säga som hon inte skulle förstå. hon har varit i samma mörka vrår och krånglat sig igenom samma drömmar. vi har en gemensam idé om kärleken och livet. varje gång jag faller plockar hon upp mig igen och påminner mig; så som jag ofta påminner henne. saknar jag havet kan jag nästan vara säker på att hon är någonstans därute och dagdrömmer om samma sak.
VARJE FLYKT - EN ÅTERVÄNDO.
det är den sista onsdagen i mars och jag ser allt tydligare nu. B hörde av sig för första gången sedan min födelsedag.
(om jag sluter ögonen kommer han tillbaka till mig.)
det är november. vi befinner oss i en våning på kungsholmen. det är fest och skymningen har sedan länge tätnat till mörker. B står i en halvcirkel, i mitten, omgiven av allvarliga studenter. han är den enda som ler. de konverserar stilla medan jag får berättelser från palestina portionerade i mitt vänstra öra. jag hör honom diskutera thoreau. han är i sitt esse, utom räckhåll, bortom allt vad brustna hjärtan heter. hon skulle se honom nu. någon byter skiva och spelar ett ensamt beat med allen ginsbergs stämma stötvis i bakgrunden. han dyker upp bakom mig, lägger handen på min axel, skrattar och säger att han aldrig träffat någon som dricker rosévin lika långsamt som jag varpå jag ger honom mitt vinglas och svarar att jag aldrig träffat någon som hatar att dansa lika mycket som han.
Well, I have to distinguish myself, don't I?
när vi talas vid berättar han om hur han mötte kärleken i en gammal östeuropeisk industristad och köpte en enkel flygbiljett till henne. han berättar om hur ont kärleken gör, hur den får honom att självmedicinera och ligga vaken på nätterna i ren och skär ångest, sedan ursäktar han sig och säger att han knappast behöver upplysa mig om hur det känns. säger att han vet att jag vet. han har sett det. han såg det i det gröna skimret på marie laveau. han såg det i min sömnlösa blick. mest av allt såg han det varje gång telefonen ringde. men den här gången är det inte jag. det är B. det är B:s skakande händer, nikotingula fingrar och hjärtklappning. det är B:s tala eller tiga, stanna eller göra sig fri. det är B.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Definition of CHASM
1: a deep cleft in the surface of a planet (as the earth): gorge
2: a marked division, separation, or difference
Synonyms: abysm, abyss, deep, gulf, ocean
