xXxXXxxXXXxxxXxxx
i efterhand minns du inte riktigt vad han sa. något om att han inte ville att du skulle skriva brev till honom, inte jobbiga brev i alla fall. något om att han inte ville att du skulle behöva åka ut till havet och se ut över horisonten för hans skull eller på grund av er.
- gör inte det, bad han dig och du lovade. men du kunde inte låta bli.
xXXxxx
Jag trodde honom när han sa att han skulle följa mig vart som helst. Jag såg honom längs krokiga bergsstigar, pilgrimsleder, med svettpärlor på ovanläppen i baksätet på en skakig buss i Armenien, utsträckt på sommarängar omringad av vallmo med cykeln slängd bredvid sig, skrivandes på samma skrivmaskin som jag, gnolande i badrummet, mitt ute i en vik med en doft av salt och olja i luften, med solkatter dansandes över bröstet i gryningen och med sina solbrända händer kring min midja på bakgator i Buenos Aires och Paris.
Jag såg honom överallt.
(A kodak moment varje gång han lutade sig ut från en fransk balkong.)
<3
not knowing how to drive
not owning a car
I drove and knocked down
people I loved
…went 120 through one town.
I stopped at Hedgeville
and slept in the back seat
…excited about my new life.
–Gregory Corso
NOSTALGI #1 - Spring in Paris
////////////////////////////////////////
What pornography is really about, ultimately, isn’t sex but death.
- Susan Sontag
xXxxXxXXxxxXXXxxx
jag försökte förklara det. så jag bröt av en gren, drog bort bladen och lät allvaret sippra in mellan fingrarna. det hade precis regnat och jorden var underjordiskt svart och kletig under våra skor där vid stod mitt ute i ingenstans."jag vill visa dig tornet, murväggen, huset där jag bodde i min fantasi under flera månader" sa jag och ritade några bestämda linjer med grenens spets "se här, det silverglänsande havet och se där; vampyren, i honom har du en riktig vän."
L'obscurité
han frågar om jag vill stanna och ta ett bad, men jag vill varken stanna eller bada. jag vill hoppa framför ett tåg. så jag går.
den här texten handlar inte om dig
på ensligt belägna platser ute på landsbygden, i månskenet vid havet där lanternorna i master på osynliga skepp guppar i fjärran, trakter där gröna ögon lyser i mörkret; antingen på grund av delirium, vansinne eller eufori, ställen där Sebastian Flyte skulle ha gömt något värdefullt för att kunna påminna sig själv om hur vackert livet kan vara: poetiska mysterier, föremål som antar obestämda former och stjärnorna som gnistrar i kapp i nord, syd, öst och väst.
det är där jag vill vara.
xXxXXxxXXXxxxXxxx
xXxxXxxXXXxxxXxxx
jag vet något du inte vet att jag vet och det förändrar allt.
KOOL THING #20 - Koudlam
post tentan
IBLAND ÄR LIVET SOM ETT UPPSLAG I VICE MAGAZINE, NORRLAND #2
jag kan inte förklara. inte utan att låta banal.
(with ***** around I feel as though I could write anything - sonnets, love poems, limericks, cookbooks, plays, novels, the morning paper..)
en parentes #2
rapport tre. norrland. jag har med nöd och näppe klarat mig förbi två poliskontroller sedan jag kom hit och känner mig övertygad om att du är fiktiv. bland annat. de flesta människor är fiktion. majoriteten av dem är pulp. MAN MÅSTE LEVA SOM OM MAN VORE HUVUDPERSONEN I DEN FRÄMSTA AV ROMANER. annars kan det lika gärna vara. folk förstår inte det när de diktar sina liv. mitt liv har varit en släktkrönika de senaste dagarna. bortglömda släktingar utan gravstenar och andra som dinglar från taknockarna. livsöden som vävs samman. hälften vilja, hälften slump. som rysk roulette, men med oddsen tre/sex istället för ett/sex. det är så jag tänker mig det. livet. en gång skrev jag en novell om en Theodor. han spelade rysk roulette bakom hemliga dörrar på glamourösa klubbar längs franska rivieran. varje gång han tryckte av hade han ett hemlighetsfullt leende på sina läppar. det var som att han hade genomskådat livet. han darrade aldrig på handen. jag skrev aldrig något hem åt honom. han hade bara sin bil. en citroën. självklart var det en olycklig kärlekshistoria som låg bakom hans dödsförakt. han var aldrig en man av folket. du skulle ha hatat Theodor, men jag, jag älskade honom.
om Lilla E
vi blåser förbi höga kusten i 140. när hon skriker skriker jag ännu högre och höjer musiken. vi låter vinden riva i oss med sin samlade brutalitet medan de norrländska nostalgifordonen blixtrar förbi oss i motsatt riktning. hon säger att hon ska visa mig vad en flygande omkörning egentligen innebär och skrattar, accelererar.
på radion spelar de johnossi's what's the point när hon gör den första tvärniten framför poliskontrollen. livet känns ironiskt när vi passerar med hjärtat i halsgropen, polisen blänger surt och låter mätinstrumentet sloka. hon är hysterisk nu. E4:an är INTE autobahn, E4:an är INTE autobahn, upprepar hon som ett tyst mantra och jag ser hur hennes knogar vitnar i greppet kring ratten.
vi passerar små vemodiga självmordssamhällen. alla ortnamn tycks börja eller sluta med utan, över eller ånger och på gårdarna står sköra veteranbilar parkerade. det är något dystert men samtidigt oerhört vackert över det hela säger jag när vi kör förbi infarten till Utansjö. lite som Sovjet. hon himlar med ögonen och säger att den enda anledningen till att jag säger så är för att vi är på genomresa. hade du bott där hade du inte gjort annat än att längta till Stockholm, London eller Paris! du vet att jag har rätt!
Lilla E är alltid brutalt ärlig.
(nästan)
när telefonen ringer för fjärde gången ber hon mig att vara knäpptyst och sänker musiken. hej, hur.. nej, jag har haft telefonen på ljudlöst.. jag är snart på flygplatsen... M ringde och bad mig att hämta... jag hade helt glömt bort att det var idag, men jag hör av mig när jag är i stan igen... kanske kring nio? jag vet inte, sent... det kan inte hjälpas. vi hörs.. ja, hej.
- har du inte berättat för henne? frågar jag när hon lagt på.
- nej, varför skulle jag göra det? det blir bara jobbigt.
- jag vet, men du kan ju inte vara ute på flygplatsen hur ofta som helst.
- nej, men mer än hälften av gångerna är det ju sant. det räcker att vi vet.
- när skulle du ha varit där?
- för tre timmar sedan...