tillfälliga hem #2 - kungsholmen

ockupationen har pågått i snart tre dagar. nu vittnar endast manschettknapparna i badrumsskåpet och hans eau de parfum om vem som egentligen rår om våningen. tanken på att behöva återställa ordningen imorgon smärtar mig av flera skäl.

min dag igår var då



förlorade mig själv bland hyllorna, fantasifoster som tog överhanden, tvingades ut på terapipromenader efter att ha slitit mig loss från ljudväggen på söderbokhandeln,sylvia plath vägrade släppa greppet om mig.

tillbaka genom gränderna, strandsatte mig själv i baren, möttes återigen av litterära genier så fort jag lyfte blicken, kan aldrig upphöra att bli olyckligt kär i idéer, aldrig egentliga personer.

dröje mig kvar inpå småtimmarna innan jag återigen släpade mig hem höll skymningen om armen ackompanjerad av oroliga hjärtslag.

tillfälliga hem #1

sneglar ut över det öppna havet medan jag bläddrar. fyren kastar blixtrar som genast returneras av det svarta strindberghavet. lämnar mig mållös uppkrupen i sängänden. sedan, någonstans på hemvägen då transen bryts, tappar jag orden. så här vill jag bo.

till von knorring och österlund






Faller för #4 - Louise Brooks









2HB



Vansinniga divor och försagda män. Samvetet har svärtat ner lungorna. Västen. Lungorna!

Faller för #3 - Yoshitomo Nara

















På tal om Wien..



Facehunter är i Vienna. Även han tycks drömma.
http://facehunter.blogspot.com/

Jag längtar #1 - till Wien



Allt Wien borde vara. Staden på gränsen till nervsammanbrott som huserat de största. Alla söker efter sin frände. Jag vet att jag kommer hitta min i Wien.

Den sista tiden i Bergen

Gjorde allt det där som jag borde ha gjort tidigare. Ni vet, bestiga de rätta bergen och gå på den där konstutställningen som skulle vara så bra. Avskeden av människor och platser. Caféer. Bibliotekarien som aldrig kommer sluta att hemsöka mig, hans lusekofta. Hur vi lade till oss ovanor som att våldsfnissa och peka. Att utvecklas bakåt, men med självinsikten i behåll. Fråga mig inte hur. Alla kläder började kännas smutsiga, oavsett hur nytvättade de var. Silverfiskarna på badrummet och spindeln bakom Amandas säng. De politiska stridigheterna ute i vardagsrummet med Frank, munnen full med ris, det hjälpte inte.

Hållplatser,,,,,




Naturkitsch, några månader senare. Om jag hade varit tio år yngre hade jag hävdat att det var min naturruta.





Besöker tredjeårs elevernas vid BAS:s examensutställning. Han från KHiB:s masterutställning var där, av någon anledning hälsade jag inte på honom igen.





Amanda och jag åker ut till Os, plågas av "jazz"färjan, överröstar den så kallade jazzen men Neubauten. Mina skor var lika äckliga som sjögräset och såg ut som fossil. A. badar, jag doppar fötterna och oroar mig över att A.s stortånagel ska lossna i vattnet men säger inget.







Flyttade in hos Amandas kollektiv. Nej, städning är inte riktigt vår grej.





Pizzatjocka i Nygårdsparken tillsammans med knarkarna.





Vi klättrar upp på Ulriken. Det är varmt och brant, men framför allt: otäckt. Jag försöker att inte titta ner, men kan inte låta bli. Rutschar ut för stup med gråten i halsen.



Övernattar i dockverkstaden. Försöker att ignorera spökhistorierna, det går bra tills någon är på låset.



Shugo Tokumaru var på Landmark, vi var också där.




DOLK ÄR SEXIG!

när väntas inspirationen återkomma?

- don't know

I can relate to #3 - Enid


De uteblivna middagarna



De uteblivna middagarna där allt börjar bra
nickar, handskak, platsanvisningar, förväntningar, leenden.
Intar roller lika obesvärat som kläder.

Du ville bara dansa

De uteblivna middagarna där det aldrig bjuds upp till dans
blickarna mot tamburen, trötta uppsyner, vett och etikett.
Hur alla håller masken in i det sista.

Du ville bara skrika

De uteblivna middagarna där ingen höjer rösten
behärskade skratt, beräknande leenden, den rätta tonen.
Samtalsämnen uttänkta i förväg.

Du ville bara försvinna

De uteblivna middagarna där allt värderas
utstyrseln, farbrors tal, hållning och utstrålning.
Barn växer upp på egen hand.

Du ville bara hoppas

De uteblivna middagarna där förebilder saknas,
allt väsentligt som uteblir, ringaktas, förkastas
och den bättre vetande lägger handen för pannan

Hur din tid tycktes vara förbi

Faller för #2 - Elizabeth Peyton








vindskupan



iakttar, iakttas
barnen på gatan
grannen i vindskupan mittemot
lyssnar genom väggar
går aldrig obemärkt förbi.

Faller för #1 - Larry Fink






-------

kastar iväg timmarna,
låter dem riva de i stycken,
samlar ihop spillrorna,
slickar såren,
tar emot belöningen.

I can relate to #2 - Egon Schiele


RSS 2.0