warsaw

jag önskar att någon kunde slå mig medvetslös med (observera) ett hårt slag mot bakhuvudet. det ska vara distinkt och välplacerat. så oblodigt som möjligt. om någon med slagträ/hammare/butelj/etc kan tänka sig en omväg eller helt enkelt råkar ha vägarna förbi södermalm - tveka inte! jag bjuder på frukost dagen efter..

om jag inte lyckas somna i natt heller kommer jag bli galen, begå dubbelmord, jiddra om demoner och ta till alkoholen. denna någon skulle inte bara rädda mig från mig själv utan även mina nära och kära, grannens hund, polisen och det åldriga paret tvärs över gatan från obehag och extra pappersarbete.

i väntan på slaget driver jag runt på internet för att tråka mig själv och har nu skrivit mitt första självutlämnande blogginlägg i presens. det blir bara värre och värre.

KRISTINA LUGN ÄR UNDERBAR!

"Jag ville egentligen inte dö

jag ville egentligen bara vara en bibliotekarie

som verkligen älskar sina kunder

ja jag ville vara en prydnad för var och en

som deklarerar poesi i sin ensamhet

och dricker smultronte

i källarutrymmen

och på piskbalkonger"

Vem är du, säg?
Del av den kraft vars lott är: alltid vilja ont och alltid verka gott.

Ur Faust

jag vill verkligen läsa franny and zooey igen, men jag törs liksom inte. det värsta jag vet är att bli besviken. vill varken bli besviken på min högstadiepersonlighet eller j.d. salinger. vet inte riktigt vad som vore värst. hela dilemmat gör mig till en ynkrygg och jag hatar ynkryggar! egentligen har jag inte något annat val än att läsa den igen. jag inser det. annars kommer jag nå en punkt då jag inte längre kan leva med mig själv.

det är hög tid att stänga av respiratorn och se om familjen glass överlever.

snö-snö-snö-snö-snö-snö-snö-snö-snö-snö-snö-snö-snö-snö-snö-snö-snö-snö-snö-snö-snö-snö-snö-snö-snö-snö-snö-snö-snö-snö-snö-snö-snö-snö-snö-snö-snö-snö-snö-snö-snö-snö-snö-snö-snö-snö-snö-snö-snö-snö-snö-snö-snö-snö-snö-snö-snö-snö-snö-snö-snö-snö-snö-snö-snö-snö-snö-snö-snö-snö-snö-snö-snö-snö-snö-snö-snö-snö-snö-snö-snö-snö-snö-snö-snö-snö-snö-snö-snö-snö-snö-snö-snö-snö-snö-snö-snö-snö-snö-snö-snö-snö-snö-snö-snö-snö-snö-snö-snö-snö-snö-snö-snö-snö-snö-snö-snö-snö-snö-snö-snö-snö-snö-snö-snö-snö-snö-snö-snö-snö-snö-snö-snö-snö-snö-snö-snö-snö-snö-snö.

eländes snö.

det är en perfekt stanna-hemma-med-glenn-gould-dag men jag har bestämt mig för att trotsa snön och bege mig till biblioteket. det kommer dröja två eller tre dagar. sedan kommer tidningarna skriva om hur min kropp hittades förfrusen invid vägkanten av en släthårig foxterrier och om blodet som trängt fram ur mungiporna. min ipod kommer sucka fram bachs goldbergvariationer en sista gång innan batteriet dör ut och lämnar min kropp ensam i snön.

om jag bara fick ta med mig en låt från 2009 så skulle jag välja home. det spelar ingen roll att edward sharpe inte har lyckats rädda mänskligheten, jag gillar honom ändå.

Luis Scafati

mitt var ohämmad gråt.

kan omöjligen somna.

nej. faktiskt inte. jag lovar, jag har inte läst något av graham greene.  inte vet jag, inte av någon särskild anledning skulle jag tro. det har bara inte blivit så. det enda jag egentligen känner till om honom är novellen där ett gäng tonåringar bryter sig in hos en gammal kvinna och bränner hennes pengar, minns det från donnie darko. den om psykokillen och kaninen du vet. vad borde jag börja med? religiösa grubblerier låter bra. synd att jag missade filmen, eller kanske lika bra, slutet på historien får det bli.

Jag försvinner till Tyskland ett tag. Inte för att hitta mig själv, Gud eller meningen med livet, utan helt enkelt för att komma bort. Vad än Ginsberg hittade i Asien så kan det inte vara bättre än CCCP i Berlin.

Kan man annat än bli hopplöst förälskad i complexgeometries? Köpenhamn paristexas nästa! Kolla deras lookbook och dö. www.complexgeometries.com

 

You do not do, you do not do
Any more, black shoe
In which I have lived like a foot
For thirty years, poor and white,
Barely daring to breathe or Achoo.

Daddy, I have had to kill you.
You died before I had time--
Marble-heavy, a bag full of God,
Ghastly statue with one gray toe
Big as a Frisco seal

And a head in the freakish Atlantic
Where it pours bean green over blue
In the waters off beautiful Nauset.
I used to pray to recover you.
Ach, du.

In the German tongue, in the Polish town
Scraped flat by the roller
Of wars, wars, wars.
But the name of the town is common.
My Polack friend

Says there are a dozen or two.
So I never could tell where you
Put your foot, your root,
I never could talk to you.
The tongue stuck in my jaw.

It stuck in a barb wire snare.
Ich, ich, ich, ich,
I could hardly speak.
I thought every German was you.
And the language obscene

An engine, an engine
Chuffing me off like a Jew.
A Jew to Dachau, Auschwitz, Belsen.
I began to talk like a Jew.
I think I may well be a Jew.

The snows of the Tyrol, the clear beer of Vienna
Are not very pure or true.
With my gipsy ancestress and my weird luck
And my Taroc pack and my Taroc pack
I may be a bit of a Jew.

I have always been scared of you,
With your Luftwaffe, your gobbledygoo.
And your neat mustache
And your Aryan eye, bright blue.
Panzer-man, panzer-man, O You--

Not God but a swastika
So black no sky could squeak through.
Every woman adores a Fascist,
The boot in the face, the brute
Brute heart of a brute like you.

You stand at the blackboard, daddy,
In the picture I have of you,
A cleft in your chin instead of your foot
But no less a devil for that, no not
Any less the black man who

Bit my pretty red heart in two.
I was ten when they buried you.
At twenty I tried to die
And get back, back, back to you.
I thought even the bones would do.

But they pulled me out of the sack,
And they stuck me together with glue.
And then I knew what to do.
I made a model of you,
A man in black with a Meinkampf look

And a love of the rack and the screw.
And I said I do, I do.
So daddy, I'm finally through.
The black telephone's off at the root,
The voices just can't worm through.

If I've killed one man, I've killed two--
The vampire who said he was you
And drank my blood for a year,
Seven years, if you want to know.
Daddy, you can lie back now.

There's a stake in your fat black heart
And the villagers never liked you.
They are dancing and stamping on you.
They always knew it was you.
Daddy, daddy, you bastard, I'm through.


- Sylvia Plath

Jag minns avskedet. Hur hon fumlar bland sina otaliga skor i hallen. Väljer ett par svarta högklackade Chloé. To go with this dress säger hon och ler snett. Jag lovar att skriva så fort jag når Saigon och hon lovar i sin tur att hålla sig från gråt om nätterna (även de gånger då det lyser hos T. sent om natten och kvinnoskratt ekar över innergården). Jag hävdar att det faktiskt är okej att gråta ibland. Porttelefonen ringer, taxin är där. Hon sträcker sig efter handväskan och ger sina läppar en sista omgång rouge coromandel. Innan hon försvinner utför trapporna kastar hon en slängpuss och ett see you in a month hon. Vi ses aldrig mer.

Det finns inget vaccin som håller november tillbaka. November lägger sig som en tjock dimma kring bröstet, orsakar plötslig andnöd, sömnlöshet och kallsvettningar.

När november visslar, så kommer man.