xXxXxxxXXXxxxXxXXxxXXXxxx

 

 

när jag vaknade en morgon fann jag ett ark i min skrivmaskin. jag hade skrivit om *. titeln löd: om revolutionen.

 

han talar om en slags inre förändring. säger att han måste rasera allt för att kunna bygga upp igen; samma projekt jag inledde i höstas. för honom har det gått två år och han är inte i närheten av klar. det enda jag vet om honom är att han är precis som jag. han livnär sig på sitt lidande. kanske för att han inte heller kan identifiera någon renare känsla. jag ritar en sluten cirkel med mitt finger i den kalla nattluften och förklarar att jag tror att den största lyckan och olyckan ligger alldeles invid varandra, på toppen av cirkeln, och att det är därför det så ofta slår över från lycka till olycka, varpå han tar min hand och säger att han är glad över att ha träffat mig.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0