X
Så, jag satt i fönstret med en latte macchiato och läste Anaïs Nin. Regnet öste ner. När jag vände upp blicken och såg ut genom fönstret mötte jag två bekanta ögon. Han satt tillbakalutad vid bordet rakt framför mig och såg mig rätt i ögonen, tände en marlboro och log sitt sneda leende. Med en gång förstod jag vad F.S. Fitzgerald menade med emotional bankruptcy. Något år tidigare hade jag drabbats av ett sting inombords, men nu kände jag ingenting. Absolut ingenting. Jag stirrade på honom med en tom blick, sedan bort. Inte ens bilden av honom vid sitt skrivbord eller hans Beaufort-jacka kunde röra mig nu.
Kommentarer
Trackback
