xXxXXxXXxxXxx
”Allt är nu det är alltid nu det kommer aldrig en tid då jag inte kryper ihop och ser på andra som också kryper ihop jag kryper alltid ihop.”
det är uppsatsperiod och jag lever som i exil på mitt rum. jag minns en annan version. jag minns hon som drack körsbärsvin för att stå ut med lektionerna i franska, hur hon grävde ner offergåvor i mammas rosenrabatter för att få en enda önskan att gå i uppfyllelse. jag minns hur hon smög ner för trappor om nätterna, kalla trappsteg mot naken hud. jag minns hur hon gick på tå trots att hon var ensam hemma, musiken, kandelabrarna och elfenbenstangenterna. jag minns hennes ritualer; hur hon alltid stängde dörren bakom sig och väntade på ett klick, hennes ordnade kaos och vilken bok hon alltid hade på nattdukdsbordet. jag minns utsikten, den skumma belysningen och den vackraste natten av dem alla.
nu är allt borta, till och med rosenbuskarna.
