XXXXXXXXXXXXXX


 

 

det var då det slog mig.

 

jag visste inte om det var röken i mina lungor eller hans röst. ögon. läppar. händer. men jag kunde inte komma på någonting som någonsin betytt mer.

 

nu, några veckor senare utan rök i lungorna och det är fortfarande ingenting som kommer i närheten. med * är livet som nouvelle vague-film när den är som allra bäst.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0