warsaw

karlavägen är skoningslöst ljus; ett väntande operationsbord mitt i det svarta. jag står nära fönstret. det finns inga röster som kan bryta igenom mitt mantra. jag lutar mig mot tomma ljudväggar. lämnar broar, våningar, långa alléer. vägen från havet går mig nästan förbi men jag minns bärnstensljuset. jag minns allt det där, men här finns inga fasta punkter. allt försvinner i periferin. stockholm är dött och det finns ingen som kommit ihåg att vare sig vakna eller leva. här finns inga svartklädda människor som skyndar. inga katter som drar förbi. inga sopåkare eller socialarbetare. inget som mildrar mitt nederlag.

dagens outfit: migrän