17:e maj

Barn uppradade likt soldater med trägevär över axlarna marcherar framför mina ögon och avlöses av orkestrar, militärer, bonadsklädda damer och herrar, scouter och skolklasser. Det tar aldrig slut och jag fattar ett myndigt beslut och går min väg. Ljudet från smattrande trummor når mig fortfarande i min tillflyktsort då jag öppnar balkongdörren för att insupa vårbrisen. Norrmännen skrämmer mig till vanvett.






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0