warsaw

Han tar mig i håret och de säger att han gillar mig. Men det enda jag kan tänka på är hur det skulle vara om han försökte strypa mig. Jag kan se framför mig hur han fixerar mig med sin rödsprängda blick medan hans ansikte förvrids. Hur han tränger in mig i ett hörn och tar ett bestämt grepp om min hals tills benen ger vika under mig. Men förhoppningsvis är det en nybörjarskräck som tids nog försvinner. Om inte måste jag söka ett nytt jobb. Amanda har åkt tillbaka till Sverige, så nu är det bara jag och Adrienne som kan pimpla te tillsammans. En liten salut till amanda:

               

Imorgon ska jag återigen försöka plocka fram någon slags obehindrad människokärlek, tvätta håret och bege mig ut till Fana på arbetsintervju. Inte nog med att jag är antroposof nuförtiden, jag gillar barn också!