Babbel
Jag har överlevt ytterligare en arbetsdag. Denna gång arbetade jag på en akutavdelning och klarade av att torka upp en spya utan att ens få kväljningar ----- > framsteg.
Just nu piratar jag schlinks "the Reader" och spotifyar en massa Nico. Jag hoppas att filmen är lika bra som boken.. iofs nöjer jag mig med nästan också. Jag har sett sjukligt mycket film under min månad som arbetslös. Ett litet urval: The Big Lebowski (barndomsminnen), Emma (Gwyneth Paltrow-varianten), Gudfadern (en gång till..), Twin Peaks (andra säsongen - nostalgi), Breaking the Waves (favoritfarbrorn Trier), Les Chinois (kommunistkitsch), Hiroshima Mon Amour (DURAS MON AMOUR!!!), Paris Texas (vissa tyskar kan) och Mansfield Park (Austen kunde verkligen!). Många säkra kort med andra ord. Nu när jag faktiskt arbetar (!!!) måste jag erkänna att det faktiskt känns lite trisst att inte kunna glo lika mycket på film, men å andra sidan så kommer jag snart få råd att gå på äkta norsk bio!
Ingjerd och jag diskuterade litterära projekt, arkitektur, framtiden och beslutsångest. Vi kom trots allt fram till att det i slutänden är positivt att vara en spretig människa även om det är piss att aldrig kunna gå rakt. Men framförallt blev jag totalinspirerad av hennes höstplan att flytta till Palestina och arbeta ideellt med både arkitekt- och humanitära projekt. Dessutom försökte en lokal så kallad talang att döda oss med sitt wannabe-my bloody valentine-gitarrskrammel.
Just nu piratar jag schlinks "the Reader" och spotifyar en massa Nico. Jag hoppas att filmen är lika bra som boken.. iofs nöjer jag mig med nästan också. Jag har sett sjukligt mycket film under min månad som arbetslös. Ett litet urval: The Big Lebowski (barndomsminnen), Emma (Gwyneth Paltrow-varianten), Gudfadern (en gång till..), Twin Peaks (andra säsongen - nostalgi), Breaking the Waves (favoritfarbrorn Trier), Les Chinois (kommunistkitsch), Hiroshima Mon Amour (DURAS MON AMOUR!!!), Paris Texas (vissa tyskar kan) och Mansfield Park (Austen kunde verkligen!). Många säkra kort med andra ord. Nu när jag faktiskt arbetar (!!!) måste jag erkänna att det faktiskt känns lite trisst att inte kunna glo lika mycket på film, men å andra sidan så kommer jag snart få råd att gå på äkta norsk bio!
Ingjerd och jag diskuterade litterära projekt, arkitektur, framtiden och beslutsångest. Vi kom trots allt fram till att det i slutänden är positivt att vara en spretig människa även om det är piss att aldrig kunna gå rakt. Men framförallt blev jag totalinspirerad av hennes höstplan att flytta till Palestina och arbeta ideellt med både arkitekt- och humanitära projekt. Dessutom försökte en lokal så kallad talang att döda oss med sitt wannabe-my bloody valentine-gitarrskrammel.
Kommentarer
Trackback
