warsaw

hur timothy ringde på porttelefonen och jag hann föreställa mig hundratals gestalter innan jag kommit ner i foajén. att jag tvekade när jag gick över innergården till hans studio. hur lättad jag blev när jag förstod att jag aldrig skulle bli olyckligt kär i honom. tiden som följde då han gav mig en cykel för att jag skulle slippa tunnelbanan. att han sa att det inte går att upptäcka berlin utan cykel. gallerierna han visade mig. middagarna han tog mig på medan hon var bortrest. hur han försökte para ihop mig med sina studenter. magisterstudenten som han nästan lyckades med. hans namn och färgblindhet. middagen då han berättade att ingen kunde förstå hans konst eftersom de aldrig kunde se färgerna på samma sätt. hur pretentiöst jag tyckte det lät. hur förtjust jag blev.