warsaw

far ber mig att dröja kvar i telefonen. jag väntar. istället för att fokusera på fotstegen som rör sig bortåt glider min uppmärksamhet till scenen som utspelar sig i köket. hur hon hackar sallad. hur han glider in i köket och kalsongtelevisionen påbörjar sin första sändning. hon släpper kniven. sexuella anspelningar. "ser att du har saknat mig". stadiga grepp. "jag ska få dig att spruta ner hela köket". smackningar. fniss.

själva dödsstöten kommer då jag hör en, inte allt för entusiastiskt, röst säga: "ja, det där lät ju.. kul" i andra telefonen. jag hade inte hört honom komma tillbaka.

följdfrågan kunde omöjligen bli något annat än "hur går det i kollektivet? trivs du bra?"