Colette med Toby


Jag smyger barfota genom hallen och hör dem prata om mig i köket. Något om utbildningar. Något om Tel Aviv. Något ohörbart. Något annat. Jag fortsätter ohörbart förbi och vrider sakta om nyckeln till det som skiljer mig från de andra.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0