(Jag kommer aldrig förstå så länge ingen förklarar.)



- Vet du om att du precis har räddat mig från att gå drunkningsdöden till mötes? frågar jag henne när jag kliver in genom dörren. Om det inte vore för dig så hade jag legat död i en blandning av badskum och Bordeaux vid det här laget.

Hon skrattar varmt till svar och bjuder in mig i lägenheten, frågar vad jag vill ha att dricka och visar mig till vardagsrummet där de ber mig att berätta allt om min Wagnerdöd. Så jag berättar och för en stund får de mig att glömma bort drömmarna som väntar lika plikttroget som mina skor ute i hallen.

Just då finns det ingenting jag önskar mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0