Jag minns #24

 

 

Jag känner det här, sa han och tog min hand och förde den mot sitt bröst, det är som att det är något under revbenen som stretar och rör sig mot dig.

Jag kysste honom till svar och viskade Jag känner det också. Han var tyst en stund och såg mig rätt i ögonen.

- Oavsett hur nära vi än är varandra så kommer det aldrig räcka till, det är som att jag har en inre arm som alltid kommer treva efter dig.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0