la vie est belle

 

 

hennes page var brinnande orange och hon såg ut att vara allt mellan fjorton och sextiofem. allt annat föll ut i periferin då hon rättade till sina svarta bågar och började mässa. sa att hon ville ge minnen för livet. lämna avtryck och röra vid medvetanden. att hon för en gångs skull ville göra något bestående. rubba maktstrukturer och slita sig loss. hon ville väcka ungdomen inom sig igen. sa att hon skulle göra det för kommande generationers skull. från och med den kvällen skulle allt förändras. här och nu sa hon och fick mig att förstå vidden av hur vackert livet är. människan måste verkligen förgöras för att kunna födas på nytt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0