warsaw

sågverken och bron jag passerade för att träffa dig, hur Zachary Condon sjöng like an ancient day and I'm on trial, let them seize the way, this once was an island och jag sjöng med bara för att få glömma bort att jag med hela min dödlighets kraft körde bil. din röst och hur den plötsligt dog bort någonstans mellan ett övergångsställe och en rondell. irrfärden mellan gårdar och diken innan jag till slut hittade fram. handdukarna ni hade brett ut på stranden och tanten som frågade om inte jag också skulle bada då ni kryssade er väg genom vågor till den kluckande bryggan. himlen som var så blå att jag kunde hålla den i min hand. din solkyssta kropp, fuktig och sval av havet, och hur två dagar kunde kännas som flera år. att du sa att allt verkar så mycket bättre när man tänker tillbaka på det, som om minnet lämnar ett magiskt skimmer över det förgångna, och frågade vad jag skulle välja: att vara här eller tillbaka i san sebastian? och att jag, som inte lät mig bländas, svarade här utan att tveka och genast förstod hur mycket jag

Beirut – The Penalty