warsaw

Mitt förhållande till svensk populärmusik har ideligen prövats under dagens lopp. Till att börja med fick hon mig drabbas av dåligt samvete när jag kände äcklet krypa längs ryggraden på mig då jag såg hur mycket hon gillade det. Jag kände mig alienerad eftersom jag skjuter det ifrån mig. Det folkliga. Det lättillgängliga. Det billiga. Jag kan inte låta bli att vilja undvara henne det. Men när jag ser hur hennes händer slutar skälva när hon går upp i musiken vill jag inget hellre än att unna henne det: dålig svensk populärmusik. När hon sedan slår och spottar på mig till tonerna av "Does your mother know" sätter jag ner foten. Stänger av musiken. Räddar henne från ABBA och sig själv.