Den sista tiden i Bergen

Gjorde allt det där som jag borde ha gjort tidigare. Ni vet, bestiga de rätta bergen och gå på den där konstutställningen som skulle vara så bra. Avskeden av människor och platser. Caféer. Bibliotekarien som aldrig kommer sluta att hemsöka mig, hans lusekofta. Hur vi lade till oss ovanor som att våldsfnissa och peka. Att utvecklas bakåt, men med självinsikten i behåll. Fråga mig inte hur. Alla kläder började kännas smutsiga, oavsett hur nytvättade de var. Silverfiskarna på badrummet och spindeln bakom Amandas säng. De politiska stridigheterna ute i vardagsrummet med Frank, munnen full med ris, det hjälpte inte.

Hållplatser,,,,,




Naturkitsch, några månader senare. Om jag hade varit tio år yngre hade jag hävdat att det var min naturruta.





Besöker tredjeårs elevernas vid BAS:s examensutställning. Han från KHiB:s masterutställning var där, av någon anledning hälsade jag inte på honom igen.





Amanda och jag åker ut till Os, plågas av "jazz"färjan, överröstar den så kallade jazzen men Neubauten. Mina skor var lika äckliga som sjögräset och såg ut som fossil. A. badar, jag doppar fötterna och oroar mig över att A.s stortånagel ska lossna i vattnet men säger inget.







Flyttade in hos Amandas kollektiv. Nej, städning är inte riktigt vår grej.





Pizzatjocka i Nygårdsparken tillsammans med knarkarna.





Vi klättrar upp på Ulriken. Det är varmt och brant, men framför allt: otäckt. Jag försöker att inte titta ner, men kan inte låta bli. Rutschar ut för stup med gråten i halsen.



Övernattar i dockverkstaden. Försöker att ignorera spökhistorierna, det går bra tills någon är på låset.



Shugo Tokumaru var på Landmark, vi var också där.




DOLK ÄR SEXIG!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0