xXxxxXxXXXXxxXxxXXXxxxxXXXxxxXx

det var en blick jag hade sett många gånger i mina drömmar och längtat efter. ögon som lämnat mig med ett krampaktigt tryck över mitt bröst och skiljt mig från de andra. de var där igen. i mina drömmars skuggstad stod jag lutad mot en vägg och läste med en likgiltig min då ögonen kom fram till mig. de bad mig att följa med och jag kunde känna hur skuggan växte inombords, men jag tvekade aldrig. jag visste att jag var tvungen, att det här var min enda önskan. ögonen tog min hand och förde mig genom katakomber, gränder, icke-rum, syrliga taggsnår och mörka skogar. jag började vänja mig vid tanken på ett liv i synd och last. jag ville falla.

 

jag frågade ögonen hur långt det var kvar. resten av livet svarade de och log hemlighetsfullt. efter ett tag började jag gå i bitar, mina knän var såriga och huvudvärken molande. du måste vara en masochist som fortsätter sa ögonen  anklagande och ledde mig genom den värsta terrängen någonsin. jag började ana att blicken satte mig på prov och att den ville se mig misslyckas och gå under. den blev allt oftare ond och upptagen av sig själv, särskilt av sin ungdom. ögonen blev allt mer förtjust i att dramatisera den och använda den för att försvara sin allmänna leda och tristess. det var för den jag skulle offras och lämnas längs vägen, utan någon som helst möjlighet att hitta tillbaka till mitt forna hem.

 

jag var vilse.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0