xXxXXxxXxxxXxxx

han konstaterar att eremitlivet har satt sina spår. skrattar och berättar hur han vandrar från fönster till fönster och ser ut över grannskapet efter att mödosamt släckt belysningen och därmed gjort sig ännu en grad osynligare för omvärlden. han pratar om snön. böcker och pappersark i drivor. järnvägssträckor genom bortglömda länder. språk; han talar om språk, vänner som försvunnit och de som stannat kvar. telefonen ringer. jag skriver namnet på en detektivroman jag aldrig läst i hans anteckningsbok och går.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0