warsaw

1) Allt handlar om tro eller kanske snarare viljan till tro. Vill man låta sig känna något så känner man det, och vill man sen döda det så dödar man det tids nog. Vill man hänge sig åt hårda, kalla idéer så klarar man det. Det kanske till och med fungerar utmärkt. Man kan förinta både sig själv, ädla idéer och känslor om man bara bestämmer sig.

2) Egentligen handlar allt om historier. Det gäller att berätta en historia så bra att den blir verklig, att leva i den och se till att det blir världens bästa historia och att  A L D R I G   N Å G O N S I N  blinka. så fort man blinkar kommer tvivlet och det är då man inser det absurda: jag kan egentligen inte flyga, och upptäcker fjädrar och vax. när man inser det faller man; kanske ärofullt, men likväl utan hejd.

3) En del av mig har saknat idéen om Henry Winter. Jag blundar alltid för hans Machiavelliska känslokalla sidor och fokuserar på allt som är intagande: perfektionismen, briljansen och asketismen. Samt hur han skapat sig själv genom ren viljestyrka och strävat efter att bli en fulländad platonisk varelse. Jag har saknat Henry Winter och höga ideal.

4) Avlägsna släktingar med årslöner i månadsinkomst, enskilt rum för flygeln och skrumpsjälar ska aldrig bli jag. Det spelar ingen roll. Min Steinway-lacksvarta kista måste vänta ännu ett decennium. Jag kommer aldrig göra karriär. När han för hundra år sedan i en helt annan era stannade upp och sa något i stil med jag ska vara ärlig, den utbildningen skulle enbart göra dig olycklig, du är en allt för känslig natur.. du borde ägna dig åt det du brinner för istället förstod jag att han talade sanning. Jag måste bara påminna mig själv om det. Ofta.