warsaw

Den fiende, som hotar sluka vår hjälte, var melankolin, hos oss en typisk lynnessjuka, som något liknar engelsk spleen. Visst var all lust från honom fjärran att skjuta sig (pris vare Herran!), men man kan dö på tusen sätt och bli ett levande skelett. Liksom Childe Harold, mörk och dyster han strök på värdshus kring i frack, men varken boston eller snack, ej suck så öm, ej blick så yster förmådde skingra hjältens kval i tråkighetens jämmerdal.