om att komma hem igen

han ömsom suckar och stönar fram ändelser, säger att det är kontextualiteten som gör text till konst, rättar till bågarna och punkterar alla illusioner. menar att sanning inte existerar hos humanvetenskaperna, att en tes varken kan vara absolut rätt eller fel. konstaterar att den däremot bör vara intersubjektivt prövbar och ler underfundigt innan han fortsätter. uttalanden följs av uppräckta händer och elever som inleder sina kommentarer med "förlåt, det här kanske låter postmodernistiskt..." eller "jag kanske inte har läst tillräckligt mycket foucault för att uttala mig men..." medan jag någonstans där på femte raden sakta konstaterar att jag sorgligt nog aldrig kommer känna mig mer hemma någon annanstans.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0