warsaw

hon berättar att det är femton år sedan sist, att hon var rädd eftersom hon inte visste hur mycket av dansen hon hade kvar inom sig. stålkastaren fixerar scenen och hon rör sig mot ljuset. hon för fingrarna genom håret och förklarar att hon inte är har kommit för att dansa skicklig flamenco, hon har kommit för att minnas och kombinera sin gamla kvinnokropp med sin ungdoms dans. hon låter tystnaden lägga sig över scenen innan hon försätter sig själv i rörelse och låter klackarnas smatter studsa mellan väggarna tills hon bekämpat alla osynliga fiender och förflyttat sig ett halvt sekel tillbaka i tiden.