--------------
Han hade sökt sanningen överallt, i litteraturen; hos Shakespeare, Tjechov, ja, till och med hos Ibsen. Ett tag trodde han sig ha blivit förlöst av King Lear, ”hoppades” är kanske ett bättre ord, för hade det inte varit vackert om teatermannen funnit svaret hos Shakespeare? Det var för bra för att vara sant. Han insåg snart sitt självbedrägeri och hängav sig därefter ihärdigt åt filosofin, men tomrummen han hoppats kunna fylla vidgade sig, växte sig starkare och fler. Det var där någonstans han måste ha insett att det aldrig slutar lyckligt för en sökare och beslutat sig för att inleda sitt nya bekymmersfria liv i Kalifornien. ”Sanning finns helt enkelt inte” säger han och ler in i kameran. Pendeln tycks aldrig stanna vid sanningen utan fortsätter att föra människan från den ena ytterligheten till den andra.
