--------
okej, jag ska vara ärlig. det är helt tomt. jag har inget att dela med mig av. kanske skulle jag kunna skriva något om arvid och lydia, eller om det där han sa i fredags som satte griller i huvudet på mig, den messianska kraften i konsten, hur det känns att packa ner sitt liv i kartonger, om intensitet som ersätts av intet, den gamla tanten och tonåringen som satt tillsammans i en parkerad bil längs thulegatan och fick mig att rysa över livets förgänglighet då jag passerade, hur jag tänker på karin boyes "ja visst gör det ont då knoppar brister" varje gång jag drar på mig kängorna och beger mig ut i den dröjande vintern, visst skulle jag kunna skriva om det, men det går helt enkelt inte.
är det migränen, min nyvunna tid, hermann hesse eller den där flimrande känslan jag får i fingerspetsarna då det svartnar för ögonen som förstör? om jag inte minns helt fel skrev oscar wilde något i stil med att det inte är vad vi läser som betyder något, utan det vi väljer att inte läsa. alltså borde jag kunna utesluta hesse. om det inte var så att wilde skrev att det är vad vi inte läser som definierar oss. om nu litteratur kan definiera människor.
och ni vet det där jag skrev om icketidsrum.. det går uppenbarligen inte att hitta dit hur som helst, inte utan stora ansträngningar, i vissa fall räcker nog inte ens det, om det ens är möjligt att finna en väg dit. om människan är inklämd i springan mellan ett obegränsat förflutet och en obegränsad (?) framtid, i det vi kallar nuet, och vill bryta sig loss för att nå till kärnan, till mitten, hur ska hon då gå tillväga om inte genom att avlägsna sig själv från samtiden? om meditation är den enda vägen dit är det förmodligen kört för de flesta av oss.
Kommentarer
Trackback