----------




Det är nu tanken slår mig; jag borde egentligen ha uppmärksammat den internationella kvinnodagen på något sätt. Kanske skrivit något om Ellen Key, hur hon hävdade att jämställdhet är en förutsättning för den fria kärleken och hur kärleken samtidigt är en kraft utöver de mellanmänskliga relationerna som måste befrias. Kanske skulle jag ha skrivit något om hur hon menade att den kristna dualismen hade motverkat kvinnosaken och hur den asketiska synen på människokroppen gjort det naturliga oheligt.

Förmodligen hade jag valt att inte göra det sistnämnda pågrund av min nuvarande intrassling i dualismen och (sedan Bröderna Karamazov) allt för vördnadsfulla förhållande till asketismen. Men jag hade utan tvivel känt mig lockad att göra det, så mycket måste jag erkänna. Å andra sidan känns det en aning bakåtsträvande att tänka i könstermer, borde inte mänskligheten snart komma förbi det stadiet? Jag menar, kan till exempel Edith Södergran, George Sand och David Bowie ta ett steg från könsnormerna och konventionerna så borde väll vi andra också kunna göra det?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0