--------




det enda jag har kvar av henne är bostadsområdet hon levde i,  en julafton, tandkrämen hon använde; den var randig, farlig och helt klart före sin tid, den där dagen i hallonsnåren och hur jag inte klarade av att smaka hallonen på grund av larverna, gubben hon var ihop med som gjorde henne alldeles fnissig och knäsvag, hans namn började på T och jag var nog lite rädd för honom också, precis som för larverna, allra mest minns jag hur vi gick tillsammans till närbutiken och köpte kinderägg, lådan hon hade under sängen med leksaker, prydnadssakerna i vardagsrummet, memman hon åt med grädde, promenaderna längs båthamnen, den vemodiga finska tangon och hur tråkigt det var att leka ute i sandlådan medan de vuxna drack kaffe och spejade genom fönstret.

hur kan jag minnas det här men glömma det viktigaste?


Kommentarer
Postat av: en beundrare

du skriver som en gudinna e, oavsett om det blir kth eller ej till hösten går du en mkt spännande och värdig framtid till mötes, har sällan varit så säker på något.

2010-04-20 @ 15:24:57
Postat av: en beundrare

du skriver som en gudinna e, oavsett om det blir kth eller ej till hösten går du en mkt spännande och värdig framtid till mötes, har sällan varit så säker på något.

2010-04-20 @ 15:33:14
Postat av: Anonym

* försöker bättra min svenska och inser efter att ha konsulterat ne att jag använde fel adjektiv. ordet jag letade efter var ljus, att du går en ljus framtid till mötes.

2010-04-20 @ 15:35:41
Postat av: e

åh, tack ska du ha <3 så länge ljuset inte sticker mig i ögonen vill jag vara med, även om det skulle innebära att jag istället torkar fast på litteraturvetenskapliga institutionen och blir ett fossil. de kan vara ganska hyggliga ändå, fossilen alltså, jag skulle kunna leva med att bli en av dem.

2010-04-21 @ 13:13:56

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0