Moon pix

Jag har minst ett hemskt telefonsamtal framför mig och det är första gången jag inte har några undanflykter till övers. Inga jag skulle godta själv. Morgondagen hade potential tills för ungefär två och en halvtimme sedan. Nu känns det uteslutande.. sämst. Långa promenader med rinnande ögon. Sista bussen som försvinner till höger i korsningen. Ett övertrasserat kreditkort i svåra tider. Influensavaccin som tar slut. Någon som dör. Sömnbesvär och pollen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0