warsaw

jag avskyr att behöva arbeta för att ha råd att göra tråkiga saker som att äta mat, bo i förorten och åka buss. jag hatar att inte kunna planera min tid och att alltid släpa på mobiltelefonen. jag känner mig som en lus när jag tackar ja till arbete trots att jag helst skulle vilja slippa. men värst av allt är att behöva vara trevlig och lyssna på folk som jag helst skulle vilja tillintetgöra med min blick eller bara ignorera, undvika, fly ifrån utan att illa fäkta, vad som helst, bara inte behöva vara sympatisk och framförallt inte befinna mig i beroendeställning. jag förstår inte hur någon kan stå ut med att arbeta. arbetet stjäl min tid och pengarna får mig att tro att jag behöver köpa saker. "vadå? jag har ju råd".

när jag inte är en bitterfitta läser jag jane austen, tröst-ritar ett flerfamiljshus med mossa på taket och försöker hitta ramarna till en långnovell. vid sidan av alla tråkiga vardagssaker vill säga. börjar om igen. jag städade bland mina mappar och hittade ett fotografi från åttan och äcklades, precis som alla andra, över hur fort tiden går och hur allt blir värre.