warsaw

när han först talar till mig har vi precis lämnat flygplatsen i Zürich. han ställer frågor om Stockholm och berättar att han har bestämt sig för att flytta dit. Paris, Berlin, Athen, London, Moskva och New York - inget kändes rätt längre. det var som att städerna krympte honom. svalde honom hel. han berättar om tiden i New York; professuren vid Colombia, hur hans fru valde att flytta till Lesbos och söndagsfrukostarna med Wim Wenders och andra regissörer jag aldrig hört namnet på. "framtiden finns i dokumentärfilmen. konsten skyndar inte" säger han och jag förstår. "konsten uppkom aldrig, den var alltid där." säger jag och han nickar.

han frågar om jag känner till Jean-Luc Godard. jag avgudar honom, svarar jag varpå han berättar om sitt nya filmprojekt, säger att han vill fånga min generation och förstå varför vi förlorat hoppet. han vill att jag ska förklara men orden räcker inte riktigt till. det blir en lång historia om desillusioner, förlorade idéer och maktlöshet, Marcuse, Goldman och Sartre. han ger mig en allvarlig blick och säger att världen står inför sin epilog om inte den unga generationen väljer att skapa nya idéer och övervinna maktlösheten jag precis beskrivit.

"alla tampas med samma maktlöshet som du, det får du aldrig glömma. Wim brukar alltid säga att om det inte finns någon handling, så är det upp till var och en att skapa den. allt annat är oförlåtligt."

han är en obotlig revolutionsromantiker, precis som jag. spiller utopier, minnen från Paris 68 och filosofier utan hejd, avhandlar den sexuella frigörelsens för- respektive nackdelar och frågar mig vad jag studerar. "eller nej, låt mig gissa istället.. något humanistiskt; konst eller kanske litteratur?" varpå jag skrattar och nickar.

efter två timmar och fem minuter har vi avhandlat rotlöshet, invecklade kärlekshistorier och konstens inneboende revolutionära kraft. han säger att det var länge sedan han kunde tala så förtroligt med någon varpå jag säger "att vara främlingar hjälper". strax innan flygplanet landar räcker han mig sitt visitkort och ber mig att ringa honom om jag någonsin behöver en vän eller ett faderligt råd. innan han visste ordet av det hade han blivit min nya ICE.