en parentes #2



pour toi, csmv.

rapport tre. norrland. jag har med nöd och näppe klarat mig förbi två poliskontroller sedan jag kom hit och känner mig övertygad om att du är fiktiv. bland annat. de flesta människor är fiktion. majoriteten av dem är pulp. MAN MÅSTE LEVA SOM OM MAN VORE HUVUDPERSONEN I DEN FRÄMSTA AV ROMANER. annars kan det lika gärna vara. folk förstår inte det när de diktar sina liv. mitt liv har varit en släktkrönika  de senaste dagarna. bortglömda släktingar utan gravstenar och andra som dinglar från taknockarna. livsöden som vävs samman. hälften vilja, hälften slump. som rysk roulette, men med oddsen tre/sex istället för ett/sex. det är så jag tänker mig det. livet. en gång skrev jag en novell om en Theodor. han spelade rysk roulette bakom hemliga dörrar på glamourösa klubbar längs franska rivieran. varje gång han tryckte av hade han ett hemlighetsfullt leende på sina läppar. det var som att han hade genomskådat livet. han darrade aldrig på handen. jag skrev aldrig något hem åt honom. han hade bara sin bil. en citroën. självklart var det en olycklig kärlekshistoria som låg bakom hans dödsförakt. han var aldrig en man av folket. du skulle ha hatat Theodor, men jag, jag älskade honom.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0