xXxxXXxxXXXxxxXXXxxxXXxxXx

det var natt och vårens sonater återkom och föll som regn mot plåttak. försökte närma mig sekelskiftswien och mannen utan egenskaper men jag kunde inte förmå mig att vända sida. fastnade vid en gestalt i vit skjorta med kupad rygg och fingrarna smärtsamt ilandes över flygelns tangenter. kunde inte röra mig. höll andan. trodde mig förstå. klänningssilke mellan fingrarna. försvann in i de sävliga tonernas famn. var nära slutet då jag kände två nyvakna tassar mot min ryggtavla och jag gled ur sonatens grepp, la undan boken och somnade med huvudet mot hans varma mage uppfylld av en obeslutsam men befogad känsla.


Kommentarer
Postat av: Madelene

Musil var min vår och min höst, men det slutade inte så bra, inte alls, behöver hitta något nytt.

2011-01-10 @ 08:45:21
URL: http://portillon.wordpress.com
Postat av: e.

åh, hej madelene! så roligt att du hittat hit! jag förstår vad du menar.. just nu kombinerar jag musil med camus och det kan nog bara sluta på ett sätt.

2011-01-12 @ 00:14:20

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0