warsaw

hon plockar fram kakor, bjuder på en kopp kaffe och säger: jag ska skriva en roman nästa gång jag kommer till jorden, den här gången räcker tiden inte till och min fantasi är knapp. stearinljusen fladdrar medan hon metodiskt rör om i kaffekoppen och intar en fundersam min. ljuset tänds i ett fönster på andra sidan gatan då hon börjar tala igen. det är något jag velat ge dig länge, säger hon, jag hittade den i våras och kom att tänka på dig. det är Anton Tjechov's tre systrar. lägg märke till hur solblekt ryggen är, precis som alla mina böcker. hon lutar sig tillbaka medan jag på måfå slår upp en sida och högläser:

Masja. [...] När man läser en kärleksroman, tycks det som om allt var enkelt och klart, men när man själv blir förälskad, går det upp för en att ingen vet något på förhand och att var och en får ta sitt öde i egna händer... Kära ni.. Jag har bekänt, nu ska jag tiga. Jag ska bli som den sinnessjuke hos Gogol... stum... stum...

medan jag läser kommer Olga Knipper till mig och påminner mig om hur lungtuberkulosen slet Anton ifrån henne, hur det enda som återstod av deras kärlek var brevväxlingen, saknaden som bredde ut sig som en stram tvångströja över hennes bröst och karaktären Masja. innan jag hunnit beklaga Olga rycks jag ur tillståndet av hennes följ med mig, jag måste visa dig något. det är viktigt att du tar hand om den här när jag kolat vippen, och jag följer henne förbi gulnade fotografier, genom vardagsrummet, till biblioteket.