xXxXxxxXXXxxxXxXXxxXXXxxx
det är jag som är jaget och du den andre. mina ord har en enda riktning. du är hjälten i mina noveller och romanutkast. jag vill balsamera dig. linda in lyckliga minnen i våta filtar och skydda din kristallkropp från stötar. du figurerar i mina dikter. mystisk och undanglidande. obestämd i konturerna men lysande och alldeles självklar. ibland kommer du till mig i drömmarna; varm och tillgiven. andra gånger är du blek och sjuklig. spastisk och okänslig. när du är på det viset hjälper det inte att jag drömmer oss till fantastiska platser. skogsgläntor. stränder. insjöar. magiska gränder. det är inget värt för vi talar inte längre samma språk, istället glider vi ur varandras grepp och jag vaknar. även om jag vet att mina ord går dig förbi så hoppas jag att du är någonstans därute och förstår.
jag vill att du ska veta allt.
i mina noveller och romanutkast står det om en som heter Iris, jag har aldrig träffat henne, ändå tycks hon alltid finnas hos mig. En gång för ett år sedan var en novell med i en tidning, och jag skämdes oerhört, kan nog inte bli mer än utkast.
jag skulle vilja lära känna Iris! det är synd att du skäms över det du skrivit, men jag förstår dig. jag skäms över alla mina texter och visar aldrig någon. det är nog därför jag bloggar. det rör sig om någon slags kbt.
