Jag minns #25



hur någon hade spillt ut sin sargade själ utanför mitt fönster. för varje dag som gick letade den sig allt närmare brunnen. den ville nå botten, precis som jag. en olycksalig eftermiddag punkterade grannen dess högra vinge med en skitig fimp. nu var det bara jag som kunde bottna.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0