warsaw

 

 

3/10

det är en i raden av söndagar och jag kommer tillbaka till ett stockholm som jag omöjligen kan besegra. jag är skinnflådd, dåsig av mediciner och har två öppna sår, ett heter indien och det andra: saknad.

 

4/10

det är sent och dörren är låst men vi ser att det lyser därinne. på våra tår ser vi toppar av huvuden försänkta i konversation, det är måndagsmöte och skenet från stearinljus fladdrar. gunder hägg, säger han, det måste vara därifrån namnet glassfabriken kommer, det bara måste. jag tror honom.

 

 

5/10

indien kommer tillbaka till mig och visar sitt tandlösa leende i köpenhamn. heliga kor, krimskrams, tempel och guruer vars blickar räddar liv. en gammal haschtomte säger att resa till indien är som att komma hem varpå jag förklarar att jag inte har något hem; bara en adress. det är skillnad.

 

 

6/10

får en fråga jag omöjligen kan formulera svaret till. det spelar ingen roll hur gärna jag än vill. mina ickespråkliga rum äter upp mig. bokstavligen. det är som om jag aldrig tilldelats ett språk. som om det var något mina föräldrar och skolan glömde.

 

 

7/10

det blir torsdag och elcykeln får hans ögon att lysa. någon berättar om sina klimatkompenserade flygresor och jag lovar högtidligt att från och med nu alltid koka vatten med locket på.

 

 

8/10

ett hastigt avsked; en telefon som ringer och en vän som väntar i röran på centralstationen. fyra timmar senare ligger vi utsträckta på varsin kall sjukhusbrits och konstaterar att det hela är som en dag på stranden bortsett från kylan, gallskriken, den starka belysningen, springet i korridorerna och de metalliska icke-dofterna.

 

 

9/10

fumlar bland jackor och kängor och drömmer mig bort till ett liv där varje dag är som en antikrigssång. en tillvaro vid utkanten av civilisationen där det enda nöjet är att hoppa från bryggor och lyssna på p1 när tristessen slår på.

 

 

10/10

det är natt på allvar och i min fantasi befinner jag mig vid gränskontrollen i tel aviv. jag är omgiven av beväpnade kvinnor och män och på andra sidan ser jag lekande barn. i mitt huvud repeterar jag historien jag förberett i månader, den om hur jag rest till västbanken för att samla material till ett litterärt projekt, men i själva verket är jag onekligen tillbaka i stockholm. sömnlös.