exil
vart och vartenda löfte har jag brutit sedan jag kom hit. jag har gått tillbaka till samma förbjudna dikter och verk, försjunkit i vladimir horowitz tolkningar av chopin, flytt till kaféer och föreställt mig hälften av mina drömmar sittandes vid mitt bord inom en arms räckvidd. jag har brett ut världskartan på golvet och låtit mitt pekfinger fly från den ena kontinenten till den andra och tillåtit blicken att vandra mellan österrikiska sekelskiftsmålningar och korniga fotografier. de allra mest hjärtskärande ord har jag gjort till mina och tecknat på min vägg. allt för att inte glömma. framförallt har jag föreställt mig framtida hem, adresser att göra till mina. studios med nergångna kök, pelargoner i fönstren och högt i tak. böcker spillda i drivor och ark som rör sig som lätta vingslag i den stilla brisen från den öppna franska balkongen. tillflyktsorter där jag inte har någon att svara inför och där det enda som skulle hålla mig kvar är att jag aldrig skulle vilja återvända i samma skick.
