warsaw

försvinner i ett örike av filtar och tomglas. går hem genom duggregn och ligger utsträckta på bäddmadrasser, pratar in på småtimmarna. låter sig förföljas av billie holiday och fransmän försjunkna vid pianon. inleder en ny månad med att konstatera att rut hillarp verkligen är en gudom; hon formulerar känslorna ingen annan sätter ord på, hon omringar dem och tillåter sig själv att känna, hon är min bästa vän; min nygamla morrissey. jag kan se framför mig hur hon sticker ut huvudet genom fönstret och ropar något i stil med "ge mig tid och jag ska älska dig på alla språk!" på perfekt franska till sin älskade och hur han försvinner in på en sidogata efter att ha nickat till svar med ett snett leende på läpparna.