-----------


Richard Prince

Känns mina fingrar likadant på båda sidorna? Ställ dig på tå, och på hälarna. Fint. Nu blundar du, sträck ut armarna åt sidorna och försök att peka på näsan, en arm i taget, sådär ja, fint. Jag vill att du slappnar av i armarna, vi ska testa dina reflexer. Nu dina knän, sätt dig här, lite åt sidan, så, bra, se till att inte nudda golvet, sådär ja, jo det känns förstås lite obehagligt. Fäst blicken rakt fram, på mig alltså, fint. Följ mitt finger med blicken, sådär ja, kan du vicka på tungan också?

Om jag visste bättre skulle jag radera ”otäckt”, men det gör jag inte. Jag antar att jag vill ha kvar inlägget som en påminnelse om hur absurt livet är och att man uppenbarligen inte behöver gå franska leden för att känna tacksamhet. Det räcker att smashas in i vägräcket längs E4:an.


Less is more.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0