jag minns #14




mulatu, hur han räcker fram en skakig kamera, frågar kan du och jag tvekar inte för en sekund, kanske jag borde ha, försvinner genom logerna till andra sidan, tar andra vägen, klamrar mig fast vid kameran och scenkanten, försöker komma nära men aldrig tillräckligt, förlorar konturerna, bortförklarar, utan ramar kan man nå hur långt som helst, men det hjälper inte och telefonerna ringer när jag lämnar det tillbaka. ville ju så gärna komma nära.

Mulatu Astatke - Yègellé Tezeta
Mulatu Astatke - Emnete

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0