--------------------------------------------------




X. Det var inte min idé.

X2. Menar du att det var mitt fel?

X. Vems fel skulle det annars vara?

(Tystnad)

X2. Allt vore så mycket lättare om du bara kunde försvinna. Jag önskar att du var ett foster jag kunde abortera. Åh, varför måste du finnas till?

X. Jag har ingen annanstans att ta vägen.

X2. Som om det vore orsak nog…

X. Och vad vore tillräckligt i dina ögon?

X2. Var inte fånig.

X. Nå?

X2. Det här var inte MITT fel! Varför ska Du drabba just Mig?

X. Du byter ämne..

X2. Men varför just jag!?

X. Utan mig vore du ensam. Du skulle inte ens ha något att beklaga dig över.

X2. (Utopia…)

X. Du skulle bli en fattig och innehållslös människa. Fylld av tomhet, idel tomhet. Du skulle blottlägga din inre undergångsmekanism utan mig. Du skulle inte längre ha någon att gömma dig bakom. Utan mig vore du tråkig, ingen skulle ta notis om dig. Alla..
X2. Älskar du mig?
X. Det vet du att jag inte gör. Du äcklar mig.

(Tystnad)

X. Vad tänker du på?

X2. Du vet vad jag tänker på.

X. Jag antar det. Ibland känns det orättvist att jag vet så mycket om dig när du inte vet någonting om mig.

X2. Det är för du aldrig berättar något.

X. Jag har inget att berätta. Mina enda minnen är de jag har tillsammans med dig och dem minns du ju lika väl som jag, eller hur?

X2. Men någonstans måste du ju komma ifrån. Jag menar, innan du kom till mig.

X. Var kom du själv ifrån innan du kom till dina föräldrar?

X2. Från deras dåliga samvete.

X. Det tror du egentligen inte.

X2. Jag är deras dåliga samvete. Deras brustna hjärtan. Deras..

X. Du väljer att vara det!

X2. På samma sätt som jag valt dig?

X. Nej, mig väljer du inte. Mig får du liksom på köpet.

X2. Då kommer jag helt enkelt aldrig bli av med dig.

X. Du kan inte leva utan mig.
X2. Varför är livet så orättvist!?

X. Men jag kan inte leva utan dig heller.

X2. Då finns det bara ett sätt..

X. Det skulle du aldrig tordas!

X2. Ska vi slå vad!?

X. Det kan väll inte vara nödvändigt? Jag vet att du har varit skräckslagen sen den där poeten kom din väg.

X2. Vilken menar du?

X. Han, hädaren, som i sina dikter trotsat Gud och sen, då han drabbats av alla möjliga sjukdomar och ligger inför döden, tigger och ber Gud om förlåtelse, den sista utvägen, efter att läkarkonsten och naturvetenskaperna svikit honom.

X2. Ryssen! Jag kan inte låta bli att hata honom. Han går mig nästan mer på nerverna än vad du gör.

X. Tycker du inte att det är oerhört vackert?

X2. Nej, han är enbart feg..

X. Jag tycker han säger mycket om mänskligheten. Och om dig.

X2. Varför gör du så där mot mig?

X. Du måste lära dig att hantera mig bättre. Innan du lärt dig det kommer du aldrig kunna hantera något annat. Vare sig dig själv eller..

X2. ELLER så slutar jag helt enkelt att lyssna på dig! Tre..

X. Nu är du barnslig!

X2. Två..

X. Jag tror det först jag s-..

X2. ETT!

X. ….

 


Kommentarer
Postat av: Anonym

KNARKAA ÖVERALLT

2010-01-24 @ 22:54:01

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0