warsaw

imorgon förvandlas mitt liv till en film-noir på allvar. jag blir den olycklige hjältinnan som kör söderut genom snöstorm, hagel och whatever rätt in i fiendens våld. de kommer upptäcka mig några mil bortom gävle. det kommer inte tjäna någonting till att vika av huvudvägen; det är redan för sent. den obligatoriska biljakten följer och vi skyndar genom skymningen. klichén når sin höjdpunkt då en femme fatale skrattande backar ut en långtradare för att blockera vår väg. så mycket besvär för min skull, tänker jag blygt då biljakten upphör och ersätts av en kraftig kollision.

samtliga ondingar får sig lite mer krockvåld än vad de tål och stönar av smärta och besvikelse medan de hoppfullt inväntar eventuella sjuktransporter. eftersom hjältinnan alltid överlever kravlar jag mot alla odds ut genom det som en gång var en ett fönster på passagerarsidan och försvinner bland de karga granstammarna med ett krampaktigt grepp om vad-de-nu-än-var-ute-efter. jag är skottskadad och favoritkoftan är nedkletad med blod, men det gör ingenting tänker jag där jag springer genom snöovädret mot uppsala, fast om det ska vara på det här viset stannar jag hellre hemma nästa gång.

1900 - den minsta av segrar