warsaw

det var sent när jag vaknade till ytterligare en måndag. gårdagens historier hängde sig kvar och jag tänkte på hennes godnatt, hur jag hade blandat ihop dagarna och undanhållit allt väsentligt i vanlig ordning. vi hade talat om julen, skepp och om ljuset; rader av vardagliga ting tills hon började beklaga sig över hur framtiden ständigt byter skepnad. hon frågade mig om jag ska stanna, om jag har bestämt mig och jag sa att ja, jag tror det, jag måste försöka. så bra svarade hon, ett problem mindre. ett problem? frågade jag, jag trodde att du hade glatt dig för min skull. tystnad: ett-två-tre-fy.. du måste förstå att all dramatik gör mig trött, någon gång måste du bestämma dig för att stanna om du inte vill bli en rotlös och olycklig människa. jag skrattade till, spillde ett: du får det att låta som att jag har rötter att förlora, och där någonstans insåg jag att jag hade gått för långt och bad om ursäkt för min okänslighet. jag var orättvis. å andra sidan har jag fortfarande svårt att förstå varför det ovillkorligen måste vila en air av arsenik över miljöombyten.

för att skjuta upp frukosten och resten av dagen försjönk jag i Austens värld och dröjde kvar vid balen där Elizabeth och Fitzwilliam träffar varandra för första gången. klädde om till Ruby Thuesday och trotsade kylan i småblommigt med väskan full av Ardent, Jung och dagboksanteckningar. försvann bland sekelskiftsklänningar, berlocker och flor innan jag begav mig till mitt nyvunna hem; en säkerhetszon tre trappor upp, dolt för det myllrande Stockholm som pulserar utanför de höga fönstren tronandes sida vid sida av tung sammet; kafét där ingen ställer frågor och det är okej att förstrött röra i en och samma tekopp under hel eftermiddag i skenet från flimrande stearinljus, hemligt ackompanjerad av Chopin, utan att någon ställer frågor. timmarna gick och jag fick sällskap av två äldre herrar som tycktes tävla i tystnad och en kliché bad att få fotografera, sa att jag passade in i interiören och jag kastade en frågande blick på min laptop medan tyskarna vällde in, precis som i Normandie.