warsaw

det är lördag då han breder ut den karminröda klänningen kring sig och låter organen kyssa trottoaren. runt honom piskar lågorna bort kylan och jag tänker mig att han ler vid tanken på sin stundande död. kan hända att han tänker på sin sista hälsning och hur den kommer att eka genom seklet. kan hända att han inte tänker alls. i en annan del av stan rör jag mig genom mörkret, bort från minnen, mig själv och in i dimman. talar hetsigt om Castañeda och kärlek, förklarar ivrigt att jag inte är hedonist utan en syndare och får sprängfyllda glas i retur. låter timmarna avlösa varandra och inväntar den vita morgonen tillsammans. vaknar efter en timme eller två intrasslad i lakan; håret är ett cendréfärgat trassel av sömn, rök och champagne. på golvet sipprar medvetanden och jag kan omöjligen förlika mig. när jag vaknar nästa gång är det eftermiddag och jag befinner mig på en helt ny nivå.