Rädd för livet
Staden drabbade mig som en sjukdom och jag trampade snabbt med ojämn puls och en intill döden gränsande trötthet. Med nerverna i strama knutar, bländad av solljus och dränkt av sorl tog jag mig över till andra sidan, till kungsholmen där han plötsligt klev ut i vägen som om det inte fanns någon morgondag, bestämt, precis som varje man med både framtid och förflutet medan jag, försänkt i mitt nyvunna tillstånd lyckas konstatera att det snart kommer göra ont men smärta som smärta. Jag var redo för en blandning av blod och flanell men han fegade ur, backade in på trottoaren och kastade ett ursäktande leende medan jag tänkte att nästa gång, då kör jag på dig Plura, nästa gång är det vi som delar rum och sorger på sjukhuset.
höll du på att köra på plura, e?? längtar tills i övermorgon. hoppas du har en fin kväll!
ja tyvärr, men det var inte mitt fel (jag lovar!). han måste ha glömt bort att han var ute i trafiken, så som jag kan göra ibland när jag kör bil. ledsen att jag inte ringde upp ikväll, m&e uppehöll mig och sen kändes det för sent. vill du att jag ordnar teaterbiljetter eller ska vi ordna det på torsdag?
