-



idag råkade jag på en av de människor jag föraktat mest, någonsin. han är ingen jag bara har kollat snett på eller haft små dispyter med utan någon jag verkligen har AVSKYTT. den person min högstadiepersonlighet hade svårast att hantera. han som representerade allt jag avskydde hos vuxenvärlden. det var han som aldrig lyssnade. han som aldrig tog någon annan än sig själv på allvar. det var han som tog konstigt på Lines lår och handgripligen slet undan Leo från brödkorgen när han tyckte det var nog. att ifrågasätta honom var omöjligt och snuskryktena gjorde det inte lättare för mig att tycka om honom. det var samma person som först uppmärksammade min mördarblick (med all rätt) och inte var sen att skriftligen förmedla avskyn han kände inför mig, som inte bara var en ung provokatör utan någon man måste ta itu med.. ordentligt!

när jag såg honom på avstånd knöt jag instinktivt näven och övervägde möjligheterna att vika undan på en annan väg, men det fanns ingen. jag hade inget annat val än att konfrontera honom och försöka visa hur fel han har haft om mig. så istället för att ge min personliga plågoande och uppfostrare den traditionsenliga hatblicken kastade jag ett leende och frågade hur det stod till. han såg hemskt förvånad ut, men jag tror att han köpte det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0